Kontakt och kontrakt i vår takt

En stor del av rubrikerna så här i slutet på säsongen handlar om kontraktsförnyelser och som vanligt i Arsenal, om kontrakt som inte förnyats. I år handlar sagan återigen om Theo Walcott. Spelaren som hade så enormt stor potential, men som åtminstone än så länge inte fyllt de förhoppningarna. Skador har varit hämmande för utvecklingen, men de flesta av oss har också sett att i all potential så har det saknats viktiga pusselbitar, speciellt i spelförståelsen för att vi skulle riktigt tro att han skulle bli en ny Henry eller ens en Ljungberg.

Walcott har visat glimtar av sitt kunnande och blivit omåttligt populär hos fansen för att i nästa steg bli långtidsskadad och sen spela riktigt uselt och bli impopulär hos samma skara som hyllade honom månaderna innan. Redan förra gången han skulle förnya sitt kontrakt var det många som tyckte att han gapade efter för mycket och framförallt att det en väldig tid innan han till slut skrev på. Då hade han en bra period bakom sig och så att säga ett gott förhandlingsläge. Nu är det dock annorlunda.

Walcott har varit skadad länge och nyss återkommit från den skadan. Inhoppen och speltiden har varit begränsad och kvalitén i den speltiden dessutom en bra bit under det man vill ha ut från engelsmannen. I det läget har han inte trumf på hand i en kontraktsförhandling. Det ryktas om att Szczesny är på väg bort, till och med att Wilshere skulle kunna säljas och skulle det bli fallet med båda dessa herrar så sitter ändå Walcott med det stora ässet i rockärmen – han är engelsman och räknas som fostrad i klubben.

Manchester City sitter i en rävsax engelsmannamässigt och är troligen beredda att lägga upp fantasisummor för spelare som räknas som homegrown. (inte nödvändigtvis engelsmän så klart, men ni fattar) Här kan vi just nu gödsla med spelare i den kategorin och därför är det inte så långsökt att shejkerna kommer ridande på sina kameler med ett American Express-kort i diamantplatinamånstens-utförande och lockar och pockar på Wenger och spelarna. Det är ingen omöjlighet att det fungerar.

Theo är i sina bästa stunder riktigt bra och jag VILL att det ska gå bra för honom och att han stannar i Arsenal. Men oumbärlig är han tyvärr inte. Men ifall han lämnar så ska vi åtminstone inte låta fler hemmafostrade spelare lämna. Vi har troligtvis den allra bästa engelska kärnan i hela Premier League och trots att jag ofta har sagt att det inte spelar någon större roll var spelarna kommer ifrån så kan jag inte låta bli att det är roligt att det finns en hel del engelsmän som kan förstå charmen med FA-cupen och hetsen mot Tottenham.

Ifall Manchester United skulle vinna mot Chelsea så hävdas det att vi har kontakt med Londonrivalerna. Jo tjena. Hade Chelsea haft Tim Sherwood som tränare och Richard Dunne som mittlås så hade det kunnat gå, men de har Mourinho som tränare och Hazard i laget. Chelsea kan inte tappa ligan. Det finns egentligen ingen diskussion och jag blir trött av spekulationerna. Spelarna ska som jag sagt tidigare TRO att det kan gå, men jag tar mig friheten att säga att det är kört.

Arsenal spelar semifinal mot Reading på lördag och jag gör mitt första besök på Wembley. Allt talar för Arsenalseger och det är alltid en oroskänsla. Vi minns Wigan med obehag och vi minns finalinsatsen där vi låg under med 2-0 innan vi ens hällt upp första ölen. Wenger har lovat att det inte finns risk för underskattning, men jag är luttrad när det gäller sånt här enligt Lex CL.

Jag måste nämna Klopp som lämnar Dortmund efter säsongen. Det är en säsong för tidigt för att han ska kunna ta över Arsenal som jag ser det. Wenger kommer inte att lämna i år och stolen på Etihad är ju med all säkerhet ledig. Det är faktiskt också möjligt att Tottenham säker ny manager i sommar då jag tror att de förväntat sig bättre resultat än att sluta efter Southampton. Klopp skulle nog tycka det var roligt att arbeta med obegränsad budget i Manchester efter snålandet i Tyskland.

Klopp skulle hursomhelst vara en trevlig injektion i England.