På plats på Wembley

IMG_2828Då var resan över för den här gången. Man tror det ska bli skithäftigt, galet, nervöst och fullt av skummande brygd. Och så blir det så, precis som om man vore synsk så uppfyller man varenda en av sina egna högt ställda förväntningar och adderar lite andra grejer.

Jag börjar i början, det brukar vara bäst så. Förutsättningarna:

* Jag hade biljett, mitt förväntade resesällskap hade det inte, de skulle köra livescreeningen på Emirates.

* Vi tre åkte till London på tre olika flighter under lördag förmiddag.

* Vi skulle bo på samma hotellrum, ett trippelrum på Travelodge City road.

* Ingen ville följa med mig på elektronisk konsert på söndagkvällen.

* Vi skulle inte shoppa i stan eller gå på sightseeing.

Allt blir inte som man tänkt sig, men en sak som aldrig slår fel är att man är trött som ett septemberbi när klockan ringer 03.50. Detta helt oavsett om man ska till Wembley och se Fa-cupfotboll. Snabb frukost, väskan i hand och upp på cykeln till Centralen. In på tåget och sitta och bara komma ihåg att inte somna och missa stationen på andra sidan kanalen. Då kliver herrarna Magnus och Fredrik in på tåget. Samma gentlemen som bedyrade att de inte skulle över eftersom de inte fick biljetter. Det visar sig naturligtvis att de fått dessa via Arsenals engelska supporterklubb och var själaglada för det.

Det blev nu ett annat liv i undertecknad när han insåg att det kunde bli några öl ihop för att stilla en viss flygrädsla och för att få timmarna att gå innan jag kunde checka in på hotellet. Fredrik och jag hade samma flyg på Ryanair medan Magnus skulle åka det lite poshigare EasyJet. Jo man tackar, fint folk behöver inte springa igång planet själv…

Av planet för snabb färd till The White Swan. Medvetet valdes en Wetherspoon för cuisinen eller var det priset? Öppettiderna? Skitsamma, men en Ruddles Best och en engelsk frukost förtärdes som bäst när Magnus trillade in. Han fick också lov att äta något innan vi stack vidare mot supporterklubbens välkända lilla hydda på St. Thomas´ Road för att hämta killarnas biljetter. Det fick bli en liten öl där inne också och lite småsnack med Tillis och Alex som anslöt från Trelleborg.

Klockan började närma sig incheckning så jag stack ner till Old Street och trots mitt ypperliga lokalsinne så valde jag naturligtvis att gå åt fel håll längs City Road. Det vara bara att hoppa på en buss på andra sidan för att till slut komma rätt på hotellet där Mr Anders och Mr Peter satt uppkrupna på vars en barpall med en Peroni i handen. De såg lyckliga ut, med eller utan biljett.

IMG_2826

Incheckning och så vidare ut till Highbury igen. Vi träffades allihop igen inne på Gunners innergård där grillen var igång dagen till ära. Nervositeten inför matchen handlade bara om ifall allt skulle gå smidigt när jag hämtade ut den uppe vid Wembley. Strikta order om att hämta ut den mellan två och halv fem och jag mumlade om att det säkert var lång kö och tänk ifall jag inte får ut biljetten och allt skiter sig. Till slut åkte vi ut och det var hur mycket folk som helst. Jag och Magnus hade aldrig varit därute och var lite småimponerade av storleken och tillfället.

Jag är den typen som kollar upp saker innan jag sticker iväg på resor och hade i mitt inre en bild av var de designerade Arsenalpubarna låg. Allt jag hann med att formulera till vännerna vara att de skulle hålla höger. Det skulle jag få höra hela kvällen.

Jag gick och hämtade min biljett, det visade sig inte vara några som helst problem och det är bara att tacka Stefan för all hjälpsamhet han visat i detta. Much obliged. Sen blev det till att leta rätt på mitt sällskap som hade vikt åt höger. Det ena sms:et avlöste det andra och till slut kunde vi mötas utanför Quality hotel där hotellägarna håvade in storkovan på törstiga supportrar. I solgasset blev det en öl efter tjugo minuter i kö inne i baren och sen blev det ändlösa rövarhistorier om hur jag lurat in mina vänner i mörka Readinggränder där enögda, puckelryggade supportrar i blå tröjor försökt sälja dem burgare som de inte vågade äta och att de till och med lockade in rödtröjade i den ”enda” puben i hela området som tillät Arsenalsupportrar. Antagligen för att sedan göra dem till burgare. Urbana legender.

IMG_2830

Vi skildes åt en halvtimme innan avspark och jag hann med en korv med lök innan jag gick in. Upp för trapporna till min plats precis bredvid kurvan på långsidan. Högt upp, men alldeles utmärkt vy över planen. Jag vet inte riktigt vad som förmedlades hem genom tv-apparaterna, men där jag satt så infann sig aldrig den där riktiga stämningen. Det var mest nerver runt om mig, försiktiga applåder. Det var knappt man orkade kommentera det usla spelet. Min bänkgranne bokstavligen åt av sina naglar under matchen. Det var väl inget vidare spel, det måste medges, men de hade ju pie och hamburgare ute i foajén.

Första målet lättade på atmosfären en hel del, men när Reading kvitterade så hade åtminstone jag på känn att det skulle bli en sån där dag igen. Vi gör det fan inte lätt för oss. Jag skiter i hur det går till och att Federici släpper in vårt segermål på det taffligaste sätt rör mig inte i ryggen. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är störtnöjd över finalplatsen. Framförallt för att det gjorde resan så väldigt mycket roligare.

Ut från Wembley, vi snackade om att vi skulle ta en öl för att slippa stå i kö, men det enda vi hittade var Readingbarer där de nog inte var så sugna på att få in oss stämningshöjare. Väntan blev inte så fasligt lång som man kunde tro eftersom vi lyckade komma runt kön lite grand. In till King´s Cross och samling på The Euston Flyer. Den puben har ingenting förutom läget att locka med, men det blev några öl och mycket snack om allt möjligt. Allvar och nöje. Precis som det ska vara när ölen slår till.

Fredrik och Magnus åkte hem på söndagmorgonen och jag, Anders och Peter spenderade hela söndagen med att besöka pubar i ett stråk från Old Street till Arsenal Tavern och Woodbine där vi åter vände ner mot hotellet och några off licenseprodukter och ett par parti plump.

På väg upp mot Arsenal stötte vi på Brewhouse And Kitchen, ett ställe väl värt ett besök för deras egna ölsorter. Vid vårt besök var det säkert 25-30 besökare och vi killar var i definitiv minoritet så det kan vara ett nice hak att ta med sin respektive på också.

Såna här resor lättar upp livet när man ser står på jobb och ser dagarna flyga iväg. Man börjar redan fundera på när nästa blir och det lär bli en i höst. Förhoppningsvis kan vi då återigen gå the stadium tour och bli fotograferade med FA-cupbucklan.

 

Nu väntar vi med spänning på nästa utmaning i ligan – Chelsea. Gick ni också på skrönan om att de hade tagit bort Fabregas flagga från Ken Friar Bridge? Tänk om.

IMG_2844

Detta foto tog jag i söndags. Det är inte utan att man blir helt jävla förbannad, dessutom kanske skiten hänger kvar när de blå kommer på besök. Hujedamig, hur tänkte man där? Sånt här är ju kul banter, men inte fan behöver vi bjuda motståndarna på det själva genom att låta Fabregas hänga som flagga på väg upp mot stadion. Skärpning!