Vad är viktigast?

Vad är viktigast? Vän av ordning och pk-eliten svarar naturligtvis familj, hälsa och fred på jorden på frågan. Men vi, det vackraste folket av alla, svarar något annat. Något som helt relaterar till Arsenal. Men frågan är kanske lite allmänt hållen. Ofta gäller den ju två alternativ, ibland alternativ som är av pest eller kolera-sorten, ibland av jag-ska-limma-mina-läppar-med-superlim-för-att-slippa-svara-sorten.

Ni vet själva hur det brukar låta: Vill du hellre komma 4:a än att vinna Ligacupen?

Ser du hellre Balotelli eller Bendtner i Arsenal?

Ska Stepanovs eller Silvestre starta bredvid Cygan i försvaret?

Komma före Tottenham eller….Äh, lägg av! Vi kan ju inte gärna komma efter Tottenham.

I år verkar vi slippa det där, åtminstone när det gäller topp 4 vs cupseger. Jag nämnde ju i förra blogginlägget att topp 4-placeringen är klar. Nu fattas bara att vi ordnar en cupseger. Vinst mot Reading är ju ett måste då och jag får säkert möjlighet att återkomma till den matchen, men i andra ringhörnan står våra eventuella finalmotståndare och visst skakar vi inte av rädsla precis?

Man ska inte brösta upp sig och håna motståndet eftersom man aldrig vet hur saker och ting utvecklar sig. Men här har vi ju nästan ett val mellan att vinna 1 miljon på Stryktipset eller 1 miljon på Lotto. Kan vi inte slå ett lag som leds av Tim Sherwood så kan vi ju lika gärna ta med oss en fil och börja gnida bort alla inskriptionerna på pokalen.

Å andra sidan så är Jordan Henderson lika förankrad i verkligheten som Jessica Rabbit. Men man får ju drömma… Mr Henderson hävdade att Liverpool spelat fantastiskt mot Blackburn och tränare Rodgers hävdar att de ska vinna en pokal i år och det har varit ambitionen hela tiden. Var det därför de valde att åka ur i gruppspelet så att de kunde fokusera på att vinna en annan turnering de sedan åkte ur? Var det därför de lade sig i matchen mot det mäktiga Arsenal i helgen för att kunna slå ut Galacticos-Blackburn efter omspel?

Nä, skakar av rädsla gör jag inte, men jag tänker heller inte underskatta någon. Arsenalfans är luttrade efter år kantade av tillkortakommanden i viktiga matcher, skador lika många som träden i Amazonas och spelare som inte hade platsat som försäljare av gräsfrön. Vi förtjänar ta mig tusan ännu en cupvinst. Vi har blivit lovade guld och gröna skogar i många år, vi har sålt av den ena spelaren efter den andra och vi har betalat de absolut dyraste biljetterna i hela ligan. Vi förtjänar, kräver och ska ha en cupvinst till.

Vi behöver den för att fortsätta tro på att detta laget har blivit bättre, att vi snart, snart är redo att slåss för den enda titeln som är viktig – ligatiteln.

Det finns de, mest ungdomar uppvuxna med Ronaldo och Messi på TV, som hävdar att Champions League är viktigast. Chelsea och Liverpool-supportrar brukar trycka upp det i ansiktet på en. Men akta er för att gå på den myten. Ta en liten snaps, lugna nerverna och sätt er ner i ringen och lyssna på när de äldre pratar om ligavinster på Old Trafford, Anfield, WHL. Om en unbeaten-säsong, om dubblar och om det faktum att Liverpool ännu inte har en PL-seger och att Arsenal har fler än Chelsea.

Vad är viktigast? Ja, inte fan är det att måla om i ungarnas sovrum, fixa blekning av tänderna eller att ta fram utemöblerna till första maj. Ligatiteln är viktigast. Basta. Allt det andra kan vänta.

 

Bra början

IMG_2581Det är så här man vill börja. Ett fulsnyggt foto på sig själv, en självgod text om hur förbaskat god supporter man är och sen en vinst i ryggen.

Jag börjar bakifrån. Vinsten. Kanske skulle det stå med stora bokstäver, men SÅ bra är väl inte Liverpool? Okej för storlag som man ska respektera, men de är ju inte Real Madrid. Framförallt står den här matchen ut som revanschen. Vi gjorde 3 mål på åtta minuter. De behövde 16 minuter på sig ifjol. Sorgligt trögt så här i efterhand.

Min lillebror (passande nog) är Liverpoolsupporter. Jag satt i hans soffa för knappt 14 månader sedan och var nästan bölfärdig när Sterling gjorde 3-0. De slet oss i stycken den eftermiddagen och min bror har aldrig varit särskilt duktig på att hålla tillbaka känslorna. Igår tror jag att han kände som jag gjorde den dagen. Jag har inte hört från honom än. Själv är jag naturligtvis inte den killen som går runt och dummar mig mot motståndarsupporters. Jag ler sådär fånigt på stan, som om jag vunnit en miljon, men inte fick berätta för någon.

Nu satt jag istället på Sir Toby´s i Malmö. Där brukar jag hänga för att se matcherna eftersom Cheers ligger 30 mil bort och London ytterligare en bit bort. Vi är några stycken som suttit ihop sedan flera år tillbaka så det brukar vara skönt att kunna snacka lite skit och kolla matchen tillsammans. Igår var det absolut rätt nice. Vi fyllde sex platser av vårt åttamannabord och pubägare Jem frågade ifall vi kunde undvara de två sista platserna till ett par killar som stod upp. Jovars. Det visar sig vara två Liverpoolsupporters som sätter sig. De sjunker dock längre och längre ner i sina säten och när Liverpool får sin straffspark så har de gått för länge sen. Det ger liksom lite extra skjuts åt njutningen.

Matchen då? Första femton briljant, nästa femton bedrövlig och resten av matchen perfekt. Men herregud vad Cazorla är i slag just nu. Han slår den ena smörpassen efter den andra och jobbar konstant. Tyvärr är hans skott fortfarande inte helt pålitliga, men å andra sidan har vi andra som gör det jobbet just nu.

Özils kanon, Bellerins fina placering och Sanchez rökare. Mignolet bör ha lite ryggsmärtor idag efter att fått slänga sig hit och dit och dessutom få plocka grejor ur nätet som en jävla trålfiskare. Sterling, som snackas om som det bästa sedan Lunarstorm, gjorde ju ingen glad. Som central forward har han ingen roll just nu, ungefär som Walcott. Wenger kan ju inte ha varit helt övertygad om hans storhet igår och jag tror faktiskt inte för ett ögonblick att den gode Raheem skulle vara på väg till oss i sommar. I övrigt var ju Liverpool väldigt tafatta igår och det måste till stor del bero på den osäkerhet vår gamle Kolo Touré spred i deras backlinje. Det hela påminner om Cygan, Stepanovs, Silvestre i mina ögon.

Men vi tackar och tar emot. Nio poäng ner till både Liverpool och Tottenham och jag vågar sticka ut hakan och säga att vi återigen har säkrat CL-fotboll nästa säsong. Allt är som det brukar.

Jag lovade att skriva om vilken sjutusan till supporter jag är. Jag är precis en sådan sjutusan till supporter som ni är, kära medlemmar i Arsenal Göteborg! Vi hörs snart igen.