Vad är viktigast?

Vad är viktigast? Vän av ordning och pk-eliten svarar naturligtvis familj, hälsa och fred på jorden på frågan. Men vi, det vackraste folket av alla, svarar något annat. Något som helt relaterar till Arsenal. Men frågan är kanske lite allmänt hållen. Ofta gäller den ju två alternativ, ibland alternativ som är av pest eller kolera-sorten, ibland av jag-ska-limma-mina-läppar-med-superlim-för-att-slippa-svara-sorten.

Ni vet själva hur det brukar låta: Vill du hellre komma 4:a än att vinna Ligacupen?

Ser du hellre Balotelli eller Bendtner i Arsenal?

Ska Stepanovs eller Silvestre starta bredvid Cygan i försvaret?

Komma före Tottenham eller….Äh, lägg av! Vi kan ju inte gärna komma efter Tottenham.

I år verkar vi slippa det där, åtminstone när det gäller topp 4 vs cupseger. Jag nämnde ju i förra blogginlägget att topp 4-placeringen är klar. Nu fattas bara att vi ordnar en cupseger. Vinst mot Reading är ju ett måste då och jag får säkert möjlighet att återkomma till den matchen, men i andra ringhörnan står våra eventuella finalmotståndare och visst skakar vi inte av rädsla precis?

Man ska inte brösta upp sig och håna motståndet eftersom man aldrig vet hur saker och ting utvecklar sig. Men här har vi ju nästan ett val mellan att vinna 1 miljon på Stryktipset eller 1 miljon på Lotto. Kan vi inte slå ett lag som leds av Tim Sherwood så kan vi ju lika gärna ta med oss en fil och börja gnida bort alla inskriptionerna på pokalen.

Å andra sidan så är Jordan Henderson lika förankrad i verkligheten som Jessica Rabbit. Men man får ju drömma… Mr Henderson hävdade att Liverpool spelat fantastiskt mot Blackburn och tränare Rodgers hävdar att de ska vinna en pokal i år och det har varit ambitionen hela tiden. Var det därför de valde att åka ur i gruppspelet så att de kunde fokusera på att vinna en annan turnering de sedan åkte ur? Var det därför de lade sig i matchen mot det mäktiga Arsenal i helgen för att kunna slå ut Galacticos-Blackburn efter omspel?

Nä, skakar av rädsla gör jag inte, men jag tänker heller inte underskatta någon. Arsenalfans är luttrade efter år kantade av tillkortakommanden i viktiga matcher, skador lika många som träden i Amazonas och spelare som inte hade platsat som försäljare av gräsfrön. Vi förtjänar ta mig tusan ännu en cupvinst. Vi har blivit lovade guld och gröna skogar i många år, vi har sålt av den ena spelaren efter den andra och vi har betalat de absolut dyraste biljetterna i hela ligan. Vi förtjänar, kräver och ska ha en cupvinst till.

Vi behöver den för att fortsätta tro på att detta laget har blivit bättre, att vi snart, snart är redo att slåss för den enda titeln som är viktig – ligatiteln.

Det finns de, mest ungdomar uppvuxna med Ronaldo och Messi på TV, som hävdar att Champions League är viktigast. Chelsea och Liverpool-supportrar brukar trycka upp det i ansiktet på en. Men akta er för att gå på den myten. Ta en liten snaps, lugna nerverna och sätt er ner i ringen och lyssna på när de äldre pratar om ligavinster på Old Trafford, Anfield, WHL. Om en unbeaten-säsong, om dubblar och om det faktum att Liverpool ännu inte har en PL-seger och att Arsenal har fler än Chelsea.

Vad är viktigast? Ja, inte fan är det att måla om i ungarnas sovrum, fixa blekning av tänderna eller att ta fram utemöblerna till första maj. Ligatiteln är viktigast. Basta. Allt det andra kan vänta.