Nästa säsong….

St. Totteringham´s Day var här igår. Som vanligt kan man säga nu när det är 20-årsjubileum. En del hävdar att det är ynkligt att fira att vi hamnar före våra rivaler någon kilometer bort när vi istället borde lyfta blicken och inse att vi inte vinner ligan för att våra verkliga rivaler Chelsea och Man C gör det istället. Jag vill nog påstå att vi ska göra både och. Rivaliteten mellan Tottenham och Arsenal blir ju ganska artificiell för en overseas supporter som mig själv, men man lär sig snabbt att tycka illa om de vita efter osköna uttalanden, osköna spelare och det humoristiska draget hos dem att alltid skjuta sig själva i foten. Men visst är det en konstlad begivenhet att käka lasagne och fira deras misslyckande. Och ack så roligt.

Man C, Man U och Chelsea är ju annars våra riktiga antagonister när det gäller ligatiteln även om de nog ser på oss som wannabes i sammanhanget. Varje år sedan 2004 har vi hoppats och trott att vi med lite flyt skulle kunna vara däruppe, varje år har Wenger sagt att vi kan vinna titeln. Varje år har vi tappat, antingen på grund av en bedrövlig höst, en bedrövlig vår eller helt enkelt en bedrövlig trupp. Nu börjar det ordna upp sig.

Vi kan se att med en helt frisk trupp så finns det kapacitet. Vi kan bara sörja att det inte fungerade i höstas med alla skador och en jobbig uppladdning efter ett VM. Även jag har begråtit vår oförmåga att stänga igen matcher, att grisa oss till resultat och att vi behövt bevittna Chambers och Flamini strutta runt. Men idag ser jag ett nästintill komplett lagbygge som bara behöver rejäl kvalitet i backupen för att kunna utmana om ligatiteln.

Problemet är som vanligt att de andra lagen inte kommer att sitta stilla i sommar och vara nöjda med vad de har. Chelsea kommer garanterat att med kirurgisk precision se de få svagheter de har och täppa igen hålen. Man U kommer att satsa ohemula summor på nya spelare för att försöka köpa till sig titeln och Man C kommer att ha enorma problem eftersom de nästan undantagslöst måste köpa homegrown.

Jag har aldrig koll på andra spelare än våra egna så jag har inga egna tips på vilka vi ska köpa in. Jag väljer att lita på Wenger här. Han har ju trots allt gett oss Henry, Jeffers, Pires, Stepanovs, Sanchez och Bendtner. Vad ska man göra?

Jag förutsätter att det jobbas hårt i kulisserna med att gallra ut det som trots allt kan gallras bort (Diaby, Rosicky, Jenkinson, Podolski, Flamini, Arteta, Walcott) och att man redan nu har en bra idé om vad man vill ha in istället. Jag nämnde trots allt sju spelare som vi vill ersätta med åtminstone fem och där vi kompletterar med ungdomar underifrån. Nu lär vi inte bli av med alla jag nämnde, men visst finns det utrymme för förbättring. Får vi ner skadorna med 50% till nästa säsong så har vi en bra chans, men man har inte råd att starta illa. All-in för att vinna the grand prize.

Fyra matcher kvar och en andraplats inom räckhåll. Nio poäng räcker troligen till det om vi gör hyfsat med mål under tiden. En andra eller tredjeplats och en FA-cupseger är för mig en lyckad säsong. Framförallt vill jag ha den där rekordgivande cupvinsten då vi blir mesta cupsegrarna i England genom tiderna. Sen tar vi åtta raka PL-segrar och kniper Man Us rekord också på den fronten. Drömmare? Visst, men det är väl i den branschen vi befinner oss i?

Vad är viktigast?

Vad är viktigast? Vän av ordning och pk-eliten svarar naturligtvis familj, hälsa och fred på jorden på frågan. Men vi, det vackraste folket av alla, svarar något annat. Något som helt relaterar till Arsenal. Men frågan är kanske lite allmänt hållen. Ofta gäller den ju två alternativ, ibland alternativ som är av pest eller kolera-sorten, ibland av jag-ska-limma-mina-läppar-med-superlim-för-att-slippa-svara-sorten.

Ni vet själva hur det brukar låta: Vill du hellre komma 4:a än att vinna Ligacupen?

Ser du hellre Balotelli eller Bendtner i Arsenal?

Ska Stepanovs eller Silvestre starta bredvid Cygan i försvaret?

Komma före Tottenham eller….Äh, lägg av! Vi kan ju inte gärna komma efter Tottenham.

I år verkar vi slippa det där, åtminstone när det gäller topp 4 vs cupseger. Jag nämnde ju i förra blogginlägget att topp 4-placeringen är klar. Nu fattas bara att vi ordnar en cupseger. Vinst mot Reading är ju ett måste då och jag får säkert möjlighet att återkomma till den matchen, men i andra ringhörnan står våra eventuella finalmotståndare och visst skakar vi inte av rädsla precis?

Man ska inte brösta upp sig och håna motståndet eftersom man aldrig vet hur saker och ting utvecklar sig. Men här har vi ju nästan ett val mellan att vinna 1 miljon på Stryktipset eller 1 miljon på Lotto. Kan vi inte slå ett lag som leds av Tim Sherwood så kan vi ju lika gärna ta med oss en fil och börja gnida bort alla inskriptionerna på pokalen.

Å andra sidan så är Jordan Henderson lika förankrad i verkligheten som Jessica Rabbit. Men man får ju drömma… Mr Henderson hävdade att Liverpool spelat fantastiskt mot Blackburn och tränare Rodgers hävdar att de ska vinna en pokal i år och det har varit ambitionen hela tiden. Var det därför de valde att åka ur i gruppspelet så att de kunde fokusera på att vinna en annan turnering de sedan åkte ur? Var det därför de lade sig i matchen mot det mäktiga Arsenal i helgen för att kunna slå ut Galacticos-Blackburn efter omspel?

Nä, skakar av rädsla gör jag inte, men jag tänker heller inte underskatta någon. Arsenalfans är luttrade efter år kantade av tillkortakommanden i viktiga matcher, skador lika många som träden i Amazonas och spelare som inte hade platsat som försäljare av gräsfrön. Vi förtjänar ta mig tusan ännu en cupvinst. Vi har blivit lovade guld och gröna skogar i många år, vi har sålt av den ena spelaren efter den andra och vi har betalat de absolut dyraste biljetterna i hela ligan. Vi förtjänar, kräver och ska ha en cupvinst till.

Vi behöver den för att fortsätta tro på att detta laget har blivit bättre, att vi snart, snart är redo att slåss för den enda titeln som är viktig – ligatiteln.

Det finns de, mest ungdomar uppvuxna med Ronaldo och Messi på TV, som hävdar att Champions League är viktigast. Chelsea och Liverpool-supportrar brukar trycka upp det i ansiktet på en. Men akta er för att gå på den myten. Ta en liten snaps, lugna nerverna och sätt er ner i ringen och lyssna på när de äldre pratar om ligavinster på Old Trafford, Anfield, WHL. Om en unbeaten-säsong, om dubblar och om det faktum att Liverpool ännu inte har en PL-seger och att Arsenal har fler än Chelsea.

Vad är viktigast? Ja, inte fan är det att måla om i ungarnas sovrum, fixa blekning av tänderna eller att ta fram utemöblerna till första maj. Ligatiteln är viktigast. Basta. Allt det andra kan vänta.