Så här slutar PL 2015-16

IMG_2838Visst är det kul med sommar. Jag menar glass, sol, bad och kalla öl. Livet är bekymmersfritt och njutbart, inte alls som under säsongen när man lider och plågas av resultat som inte blir som man tänkt sig. Å andra sidan så är det hyfsat trevligt när man i maj lyfter FA-cupen. För sån är sjukdomen vi bär på: tärande, nedbrytande och obotligt beroendeframkallande.

Men vi vill ju inte heller ha det på något annat sätt så nu när det närmar sig avspark i den bästa ligan så är vi alla på tårna och med en tabell där alla står på noll poäng så bär alla på hoppet att denna säsong är vår, bara vår och ingen annans. Men hur ligger det egentligen till?

Flera förståsigpåare vill ha det till att Arsenal nu är ligafavoriter. De pekar på att vi hade en otroligt stark vårsäsong, vann FA-cupen och nu har värvat Petr Cech. Det finns poänger i det resonemanget.

Andra vill ha det till att Chelseas trupp till de viktigaste delarna är orörd och därmed är de favoriter till att ta hem det igen särskilt eftersom Mourinho är bäst (i världen?) på att få ut rätt resultat ur matcher, att stänga igen alltså.

Manchesterlagen har förstärkt även om jag i Citys fall är oerhört tveksam till att Sterling och Delph är riktiga förstärkningar eller om det helt enkelt är deras pass klubben behöver för att leva upp till kraven på engelska spelare i truppen.

Manchester United har värvat allt som finns att tillgå och har nu på fem år köpt spelare för över 4 miljarder kronor. De har genomgått en identitetsförvandling från att vara en klubb som höll på sina traditioner och satsade på spelare från de egna leden till att vara ett köpelag, med den stora skillnaden att pengarna kommer ifrån den egna verksamheten snarare än en oljeshejk.

Utöver detta finns de två wannabelagen i Liverpool och Tottenham som också återigen satsar pengar för att kunna slå sig in bland de stora elefanterna.

Jag minns att man inför förra säsongen bara pratade om Chelsea och Manchester City och att det skulle bli en kamp in på mållinjen. Istället defilerade Chelsea enkelt och var egentligen aldrig hotade och hade det inte varit för Arsenals tröga höst så hade City inte lyckats bli tvåa. Men Arsenal fick som tidigare säsonger oerhört många skador i truppen och lyckades inte hitta den jämnhet som krävs för att på allvar kunna hota.

Det ser ut att ha hänt en del på skadefronten. När säsongen nu startar har vi tre spelare på skadelistan. Med vår historik på den fronten kan man påstå att vi har en hel trupp. När alla då är friska uppstår ju också en konkurrenssituation som vi inte är vana vid. Spelare måste höja sig för att vara säkra på spel och det kan naturligtvis bara vara bra. Därför gick ju också laget oerhört bra i våras. Alla var skadefria, till och med Diaby var skadefri på slutet och då kom resultaten och Wenger kunde få ut maximalt av laget.

Däri ligger vårt hopp. Är laget hyfsat skadefritt så har vi en chans på ligaguldet. Börjar det knaka med skador på Giroud, Ramsey, Özil, Alexis eller mittbackarna så kan det bli jobbigt. Man klarar två-tre skador, men inte sju-åtta i längden.

Vi har ett spel som sitter, vi har två farliga alternativ framåt i Giroud och Walcott samt ett mittfält som hjälper till i målskyttet. Vårt försvar ser stabilare ut med Cech i buren och om Le Coq utvecklas och håller sig skadefri så ökar chanserna för en bra säsong. När transferfönstret stänger om några veckor får vi dessutom svar på ifall vi fått in ytterligare spetskompetens, kanske då framförallt på anfallssidan, en också på den defensiva mittfältspositionen där många är oroliga för att Coquelins framfart är tillfällig.

Om vi då ska se på topp sex i tabellen, som ändå är mest intressant ur vår synvinkel så måste vi konstatera att alla konkurrenter satsar friskt förutom Chelsea än så länge. De förlitar sig på att det lag de har räcker till och jag tror nog att de har fått in en joker i Falcao som kommer kunna avlasta Diego Costa. Mourinho vet ofta vad han gör och har säkert en plan för hur colombianen ska användas.

Jag tror att det slutar så här:

1. Chelsea

2. Man United

3. Arsenal

4. Man City

5. Liverpool

6. Tottenham/Southampton/Crystal P/Stoke

Tyvärr tror jag inte att Arsenal kommer att räcka till ändå. Wenger har blivit bättre på att knyta ihop matcher, men kommer vi att klara det mot storlagen? Förra säsongen var ett fall framåt men fortfarande var vi alldeles för veka mot Man U och Chelsea. Både Lous Van Gaal och Mourinho vet precis vad som behövs för att tråkspela när det behövs. Lär vi oss samma läxa så kan vi knipa en placering till. Inte mer.

Jag har gärna fel, väldigt gärna. Det hänger på eventuella transfers också och det hänger väldigt mycket på hur vi startar säsongen. Är vi med framåt jul så finns det alltid hopp.

Kom igen nu, nu kör vi!

Peptalk

Vad ska man säga? Vi dominerade matchen från början till slut och förlorade ändå. Hatten av för Swansea och deras taktik som uppenbarligen slog väl ut. Gomis vilade tills vi trodde att vi skulle nöta ner dem och då byttes han in, pigg och stark när det gällde. Annat gällde vår vän Giroud. Nu tror väl en och annan att han ska sågas, men oavsett vilken sorts dag han har så är han i mina ögon ganska obytbar just nu.

Jag minns när Wenger sade att Henry var omöjlig att byta ut eftersom han när som helst kunde uträtta under och skapa något från ingenting. Giroud är den enda i vårt lag som kan dominera i straffområdet. Skillnaden i vårt spel utan honom är enorm och inte till det bättre. Med Giroud vet vi att vi har en kille som fysiskt kan matcha försvarare, ta ner en boll och ganska ofta leverera vidare eller avsluta.

Med Walcott, Welbeck eller ännu värre Sanchez så ska det liras, duttas eller väntas. Allt ska vara så himla läckert. Giroud är inte världsklass, men ska vi vara ärliga så är det inte så himla många anfallare i Premier League som är det. Sturridge, Drogba, Remy, Falcao, Dzeko är några exempel på konkurrenternas anfallare som inte är det. När nu inte Giroud får till det så måste vi ha ett alternativ till honom och i mitt tycke ska det vara en med liknande attribut. Arsenal spelar som bäst med fransmannen på plan.

Walcott visar ännu inga tecken på att ha förmågan att spela centralt, att han gör det just nu under några inhopp beror säkert på samma sak som senast det skulle vankas nytt kontrakt: Wenger försöker lirka med honom och smålova honom en plats i anfallet istället för kanten. Som jag ser det så kan Wenger lägga ner det projektet, Walcott är uppenbarligen för dum för att spela centralt.

I övrigt kunde man igår konstatera tidigt i matchen att tändningen saknades. Underskattningen av uppgiften var påtaglig och koncentrationen i passningsspelet lyste med sin frånvaro. Spelarna tog sig ganska ofta till hyfsade lägen och skulle göra en genombrytande passning som landade rakt på en Swanseaspelare. Det berodde inte på att Swansea var så otroligt bra på att läsa vårt spel utan på ett stort mått av nonchalans och en tro på att det löser sig så småningom eftersom vi är The Arsenal. Det gjorde det inte och man får hoppas att det blir en jätteväckarklocka tills på söndag.

Tio raka matcher utan förlust och så en torsk och genast kryper ”Wenger out”-mobben fram. Jag kan acceptera att det finns kritik mot vår manager och det finns otaliga tillfällen då jag tycker att han gör och tänker fel saker. När nu truppen är hel så når vi oerhört bra resultat som ifall man översätter dem till en hel säsong skulle göra oss till titelutmanare. Utmaningen är precis som fransosen säger att klara av det en hel säsong. Han har inte blivit dum i huvudet efterhand, däremot är jag säker på att han är lika irriterad som du och jag över alla skador och den mentala oförmågan i truppen. Saker han naturligtvis har ansvar för. Det är bara ett lag som kan vinna ligan och det håller inte att sparka tränare varje år för att man inte gör det. Vilket för mig in på det som alla sedan måste ta i beaktning, vad ska vi ha istället?

Nu tajmade det sig så att Guardiola sade att han skulle sitta kvar i München ett år till och ett år till är väl precis vad vi tycker att Wenger kan få om han tar ytterligare en FA-cuptitel i år och återigen får göra en satsning i truppen. Wenger gör en sista titelpush och avslutar med ligaguld och så tar Pep över. Nån emot?

Nästa säsong….

St. Totteringham´s Day var här igår. Som vanligt kan man säga nu när det är 20-årsjubileum. En del hävdar att det är ynkligt att fira att vi hamnar före våra rivaler någon kilometer bort när vi istället borde lyfta blicken och inse att vi inte vinner ligan för att våra verkliga rivaler Chelsea och Man C gör det istället. Jag vill nog påstå att vi ska göra både och. Rivaliteten mellan Tottenham och Arsenal blir ju ganska artificiell för en overseas supporter som mig själv, men man lär sig snabbt att tycka illa om de vita efter osköna uttalanden, osköna spelare och det humoristiska draget hos dem att alltid skjuta sig själva i foten. Men visst är det en konstlad begivenhet att käka lasagne och fira deras misslyckande. Och ack så roligt.

Man C, Man U och Chelsea är ju annars våra riktiga antagonister när det gäller ligatiteln även om de nog ser på oss som wannabes i sammanhanget. Varje år sedan 2004 har vi hoppats och trott att vi med lite flyt skulle kunna vara däruppe, varje år har Wenger sagt att vi kan vinna titeln. Varje år har vi tappat, antingen på grund av en bedrövlig höst, en bedrövlig vår eller helt enkelt en bedrövlig trupp. Nu börjar det ordna upp sig.

Vi kan se att med en helt frisk trupp så finns det kapacitet. Vi kan bara sörja att det inte fungerade i höstas med alla skador och en jobbig uppladdning efter ett VM. Även jag har begråtit vår oförmåga att stänga igen matcher, att grisa oss till resultat och att vi behövt bevittna Chambers och Flamini strutta runt. Men idag ser jag ett nästintill komplett lagbygge som bara behöver rejäl kvalitet i backupen för att kunna utmana om ligatiteln.

Problemet är som vanligt att de andra lagen inte kommer att sitta stilla i sommar och vara nöjda med vad de har. Chelsea kommer garanterat att med kirurgisk precision se de få svagheter de har och täppa igen hålen. Man U kommer att satsa ohemula summor på nya spelare för att försöka köpa till sig titeln och Man C kommer att ha enorma problem eftersom de nästan undantagslöst måste köpa homegrown.

Jag har aldrig koll på andra spelare än våra egna så jag har inga egna tips på vilka vi ska köpa in. Jag väljer att lita på Wenger här. Han har ju trots allt gett oss Henry, Jeffers, Pires, Stepanovs, Sanchez och Bendtner. Vad ska man göra?

Jag förutsätter att det jobbas hårt i kulisserna med att gallra ut det som trots allt kan gallras bort (Diaby, Rosicky, Jenkinson, Podolski, Flamini, Arteta, Walcott) och att man redan nu har en bra idé om vad man vill ha in istället. Jag nämnde trots allt sju spelare som vi vill ersätta med åtminstone fem och där vi kompletterar med ungdomar underifrån. Nu lär vi inte bli av med alla jag nämnde, men visst finns det utrymme för förbättring. Får vi ner skadorna med 50% till nästa säsong så har vi en bra chans, men man har inte råd att starta illa. All-in för att vinna the grand prize.

Fyra matcher kvar och en andraplats inom räckhåll. Nio poäng räcker troligen till det om vi gör hyfsat med mål under tiden. En andra eller tredjeplats och en FA-cupseger är för mig en lyckad säsong. Framförallt vill jag ha den där rekordgivande cupvinsten då vi blir mesta cupsegrarna i England genom tiderna. Sen tar vi åtta raka PL-segrar och kniper Man Us rekord också på den fronten. Drömmare? Visst, men det är väl i den branschen vi befinner oss i?

På plats på Wembley

IMG_2828Då var resan över för den här gången. Man tror det ska bli skithäftigt, galet, nervöst och fullt av skummande brygd. Och så blir det så, precis som om man vore synsk så uppfyller man varenda en av sina egna högt ställda förväntningar och adderar lite andra grejer.

Jag börjar i början, det brukar vara bäst så. Förutsättningarna:

* Jag hade biljett, mitt förväntade resesällskap hade det inte, de skulle köra livescreeningen på Emirates.

* Vi tre åkte till London på tre olika flighter under lördag förmiddag.

* Vi skulle bo på samma hotellrum, ett trippelrum på Travelodge City road.

* Ingen ville följa med mig på elektronisk konsert på söndagkvällen.

* Vi skulle inte shoppa i stan eller gå på sightseeing.

Allt blir inte som man tänkt sig, men en sak som aldrig slår fel är att man är trött som ett septemberbi när klockan ringer 03.50. Detta helt oavsett om man ska till Wembley och se Fa-cupfotboll. Snabb frukost, väskan i hand och upp på cykeln till Centralen. In på tåget och sitta och bara komma ihåg att inte somna och missa stationen på andra sidan kanalen. Då kliver herrarna Magnus och Fredrik in på tåget. Samma gentlemen som bedyrade att de inte skulle över eftersom de inte fick biljetter. Det visar sig naturligtvis att de fått dessa via Arsenals engelska supporterklubb och var själaglada för det.

Det blev nu ett annat liv i undertecknad när han insåg att det kunde bli några öl ihop för att stilla en viss flygrädsla och för att få timmarna att gå innan jag kunde checka in på hotellet. Fredrik och jag hade samma flyg på Ryanair medan Magnus skulle åka det lite poshigare EasyJet. Jo man tackar, fint folk behöver inte springa igång planet själv…

Av planet för snabb färd till The White Swan. Medvetet valdes en Wetherspoon för cuisinen eller var det priset? Öppettiderna? Skitsamma, men en Ruddles Best och en engelsk frukost förtärdes som bäst när Magnus trillade in. Han fick också lov att äta något innan vi stack vidare mot supporterklubbens välkända lilla hydda på St. Thomas´ Road för att hämta killarnas biljetter. Det fick bli en liten öl där inne också och lite småsnack med Tillis och Alex som anslöt från Trelleborg.

Klockan började närma sig incheckning så jag stack ner till Old Street och trots mitt ypperliga lokalsinne så valde jag naturligtvis att gå åt fel håll längs City Road. Det vara bara att hoppa på en buss på andra sidan för att till slut komma rätt på hotellet där Mr Anders och Mr Peter satt uppkrupna på vars en barpall med en Peroni i handen. De såg lyckliga ut, med eller utan biljett.

IMG_2826

Incheckning och så vidare ut till Highbury igen. Vi träffades allihop igen inne på Gunners innergård där grillen var igång dagen till ära. Nervositeten inför matchen handlade bara om ifall allt skulle gå smidigt när jag hämtade ut den uppe vid Wembley. Strikta order om att hämta ut den mellan två och halv fem och jag mumlade om att det säkert var lång kö och tänk ifall jag inte får ut biljetten och allt skiter sig. Till slut åkte vi ut och det var hur mycket folk som helst. Jag och Magnus hade aldrig varit därute och var lite småimponerade av storleken och tillfället.

Jag är den typen som kollar upp saker innan jag sticker iväg på resor och hade i mitt inre en bild av var de designerade Arsenalpubarna låg. Allt jag hann med att formulera till vännerna vara att de skulle hålla höger. Det skulle jag få höra hela kvällen.

Jag gick och hämtade min biljett, det visade sig inte vara några som helst problem och det är bara att tacka Stefan för all hjälpsamhet han visat i detta. Much obliged. Sen blev det till att leta rätt på mitt sällskap som hade vikt åt höger. Det ena sms:et avlöste det andra och till slut kunde vi mötas utanför Quality hotel där hotellägarna håvade in storkovan på törstiga supportrar. I solgasset blev det en öl efter tjugo minuter i kö inne i baren och sen blev det ändlösa rövarhistorier om hur jag lurat in mina vänner i mörka Readinggränder där enögda, puckelryggade supportrar i blå tröjor försökt sälja dem burgare som de inte vågade äta och att de till och med lockade in rödtröjade i den ”enda” puben i hela området som tillät Arsenalsupportrar. Antagligen för att sedan göra dem till burgare. Urbana legender.

IMG_2830

Vi skildes åt en halvtimme innan avspark och jag hann med en korv med lök innan jag gick in. Upp för trapporna till min plats precis bredvid kurvan på långsidan. Högt upp, men alldeles utmärkt vy över planen. Jag vet inte riktigt vad som förmedlades hem genom tv-apparaterna, men där jag satt så infann sig aldrig den där riktiga stämningen. Det var mest nerver runt om mig, försiktiga applåder. Det var knappt man orkade kommentera det usla spelet. Min bänkgranne bokstavligen åt av sina naglar under matchen. Det var väl inget vidare spel, det måste medges, men de hade ju pie och hamburgare ute i foajén.

Första målet lättade på atmosfären en hel del, men när Reading kvitterade så hade åtminstone jag på känn att det skulle bli en sån där dag igen. Vi gör det fan inte lätt för oss. Jag skiter i hur det går till och att Federici släpper in vårt segermål på det taffligaste sätt rör mig inte i ryggen. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är störtnöjd över finalplatsen. Framförallt för att det gjorde resan så väldigt mycket roligare.

Ut från Wembley, vi snackade om att vi skulle ta en öl för att slippa stå i kö, men det enda vi hittade var Readingbarer där de nog inte var så sugna på att få in oss stämningshöjare. Väntan blev inte så fasligt lång som man kunde tro eftersom vi lyckade komma runt kön lite grand. In till King´s Cross och samling på The Euston Flyer. Den puben har ingenting förutom läget att locka med, men det blev några öl och mycket snack om allt möjligt. Allvar och nöje. Precis som det ska vara när ölen slår till.

Fredrik och Magnus åkte hem på söndagmorgonen och jag, Anders och Peter spenderade hela söndagen med att besöka pubar i ett stråk från Old Street till Arsenal Tavern och Woodbine där vi åter vände ner mot hotellet och några off licenseprodukter och ett par parti plump.

På väg upp mot Arsenal stötte vi på Brewhouse And Kitchen, ett ställe väl värt ett besök för deras egna ölsorter. Vid vårt besök var det säkert 25-30 besökare och vi killar var i definitiv minoritet så det kan vara ett nice hak att ta med sin respektive på också.

Såna här resor lättar upp livet när man ser står på jobb och ser dagarna flyga iväg. Man börjar redan fundera på när nästa blir och det lär bli en i höst. Förhoppningsvis kan vi då återigen gå the stadium tour och bli fotograferade med FA-cupbucklan.

 

Nu väntar vi med spänning på nästa utmaning i ligan – Chelsea. Gick ni också på skrönan om att de hade tagit bort Fabregas flagga från Ken Friar Bridge? Tänk om.

IMG_2844

Detta foto tog jag i söndags. Det är inte utan att man blir helt jävla förbannad, dessutom kanske skiten hänger kvar när de blå kommer på besök. Hujedamig, hur tänkte man där? Sånt här är ju kul banter, men inte fan behöver vi bjuda motståndarna på det själva genom att låta Fabregas hänga som flagga på väg upp mot stadion. Skärpning!